Tre språk, tre nationaliteter, en Gud

Ungdomar från Ryssland, Estland och Finland tillbringade ett veckoslut vid Heliga Marias kyrka i Sankt Petersburg och planerade sommarens tidning. Hur blev en tidning på tre språk till?

Den kristliga ungdomstidningen Nuotta har två systertidningar: Pluss i Estland och Vybor i Ryssland. Arbetsgrupperna från dessa tidningar, bestående av ungdomar, samlades i Sankt Petersburg 25.–27.3. Syftet med det hela var att planera en gemensam tidning och fördjupa samarbetet och kontakten mellan de tre länderna. Tidningen som skapades under denna tid kommer ut i sommar.

Samarbetet i Sankt Petersburg började med att deltagarna lärde känna varandra och bad till Gud tillsammans. Därefter börjades det fundera på olika teman för tidningen: Bibeln, avkoppling och sommar. Alla skrev sina tankar ner på papper och ungdomarna delades i grupper med medlemmar från varje land. Grupperna gick igenom tankar som dessa teman väckt och samlade dem ihop. Därefter delades idéerna med alla andra och läts mogna till nästa dag.

Att lära sig nytt

När Nuotta håller möte är de som kommer med idéer till tidningar ofta de ungdomar som skriver i tidningen. På plats i Sankt Petersburg var även Nuottas ombrytare Tea Ikonen som har rådat Kalev Rodima, ombrytare av tidningen Pluss, i arbetet. Också Kalev var med i Sankt Petersburg, och ombrytarna deltog även i att planera tidningen. Enligt Kalev var lägret en försignelse. ”Jag har verkligen njutit av Ryssland och ryssar och lärt mig mycket nytt”, berättar Kalev.

Efter planeringsarbetet fortsatte teamet kvällen med ett gemensamt kvällsprogram. De ryska ungdomarna hade sångböcker med flera Pekka Simojokis låtar som sjöngs till hälften på ryska, till hälften på finska. Därtill spelades det och sjöngs lovsånger under kvällen, och dagen avslutades med en andakt.

På lördagen var det dags att åter fundera på gårdagens idéer och gå från tanke till handling: skriva ner konkreta idéer för olika spalter. Chefredaktörerna och redaktionssekreterarna valde tillsammans ut de idéer som skulle få plats i tidningen medan ungdomarna spelade tillsammans.

Det gemensamma teckenspråket

Artiklarna delades som också i Nuottas möten: de lästes högt och alla fick välja något som är intressant. Det behövde inte bråkas utan alla hittade något att skriva om. Därefter var det dags att planera den egna texten och den gicks igenom med de ansvariga i tidningarna. Arbetet startades i Sankt Petersburg till den del som det var möjligt. Därtill talade Johanna Juupaluoma om hurdan som är en bra tidningstext.

”Jag har lärt mig mycket om hur man gör intervjuer och tidningar”, sa Vlada Portyan från Ryssland glatt. Hon var med för första gången för att göra en gemensam tidning. Vlada själv skriver inte i Vybor men hjälper en av dess redaktörer att skriva. Under veckoslutet njöt hon mest av olika spel som till exempel Ninja samt det gemensamma teckenspråket som kunde användas ifall alla inte förstod samma språk.

Lördagskvällen tillbringades långt på samma sätt som på fredagen: lägerdeltagarna spelade och sjöng lovsånger tillsammans samt lärde känna varandra ännu lite mera. Efter bibelundervisningen passade en del av ungdomarna på att gå och lägga sig, medan den största delen blev kvar, njöt av den sista kvällen tillsammans och lade sig först när rummet stängdes.

De kristnas gemenskap över gränserna

Nuottas redaktionschef Tommi Hakkari som stod bakom lägret berättade att det överträffade förväntningarna. ”Uppgifterna blev färdiga och teamet smälte samman förvånande snabbt trots språkmurarna.” Utöver finska, estniska och ryska talades det mycket engelska. Många ryssar talade inte så mycket engelska, så någon språkkunnig fungerade som tolk. Veckoslutet blev ett riktigt språkbad: det var möjligt att tala finska med några estländare, och någon som inte talade ryska som modersmål kunde delta i ryskspråkiga diskussioner.

Elisa Sirainen som skriver i Nuotta blev förvånad över att några ryssar kunde finska och ville lära sig mera, eftersom deras morföräldrar var från Finland. ”Under veckoslutet fick jag en påminnelse om hur viktig de kristnas gemenskap är. Tommi beskrev samma sak flera gånger under veckoslutet: ”Vi har tre språk, tre nationaliteter, många personligheter men en Gud.”

De första stegen i Sankt Petersburg

Trots snöfallet var det fint att se lite Sankt Petersburg under den sista dagen. Och jag kommer alltid att minnas de första stegen där: motorn i bilen stängdes av i trafikljusen för att spara diesel som höll på att ta slut, men det fanns inte ström för att starta den igen. Vi hoppade av medan andra bilister tutade, och skuffade bilen för att få den att fungera igen. Vi skrattade länge!

Det var också fint att få träffa nya människor, såväl finnar som utlänningar. Allra finast var det ändå att möta kristna ungdomar från olika länder. Vi var inte samlade endast för att göra en gemensam tidning utan också för att berätta om Gud på tre språk. Det var häftigt att tillsammans falla på knä och ta nattvarden på söndagen och be tillsammans flera gånger under veckoslutet.

Den kanske starkaste upplevelsen under veckoslutet var genast på fredagen då vi bad till Gud i små grupper. Jag förstod inte så mycket vad de andra sa men jag kunde kännas att Gud var närvarande och förstod våra böner.

Text Saara Räty, bild Hannu Korpela, översättning Tanja